Från mig till er, önskar jag er en riktigt god jul.
Smile.
My standard makeup.
Någon frågade ett tag sedan vad jag använder för smink till vardags. Så tog ett snabbt foto och tänkte då visa. Orkar inte förklara vad allt är, men hoppas ni ser det på bilden.
Kräver en förändring, en nystart.
Jag är så trött, på skolan, på vissa saker i min omgivning, på hur man förväntas vara i dagens samhälle, på all hets till gymnasievalet, på all stress innan betygsättningen, på att allt har sån stor påverkan på mig just nu.
Jag skulle bara vilja sätta mig ner, andas ut, och för en stund bara kunna känna ett lugn. Kunna ha tid att göra allt roligt man vill göra, och inte tänka på skolan, plugg, och allt inom dessa områden för en stund. Tack och lov för att det snart blir jullov och en lång ledighet. Efter det lovet kommer sista terminen i högstadiet med massor av nationella prov, det stora gymnasievalet och sist men absolut inte minst våran auschwitzresa. Saker man både fruktar och ser fram emot.
Julen är påväg.
Detta söta hjärta pryder nu fönstret i min friggebod. Så mysigt med julen, speciellt snön som nu ligger så fint på backen.
@ginatricot.
The luckiest girl in the world.
Äntligen är den min. Eller, idag blev den min. Aldrig mer en sprucken och klumpig HTC, kan dock erkänna att jag kommer sakna den lite. Haha, alltså!! Men nu är den min, min nya, fina, fräscha, snygga och vita iPhone 5. Wihooo!! Finner inte ord till min lycka, hihi, HEJDOOO!!
My christmas wishlist.
1. SKÖNHETSPRODUKTER - dvs dessa med underbar doft.
2. STICKADE TRÖJOR - olika modeller och färger utav stickade tröjor.
3. NAGELLACK - i olika färger.
4. TRÄNINGSSKOR FRÅN NIKE.
5. PENGAR - sitter alltid fint med lite pengar att fylla plånboken med.
6. VIT IPHONE 5 - en ny telefon är ett måste, och givet är då denna skönhet förstahandsvalet.
7. DR MARTENS - underbart snygga boots som står högt på listan.
8. HUNTERSTÖVLAR - hur snygga är inte dessa? guuud vad jag vill ha dom.
9. HÅRPRODUKTER - utav alla slag egentligen, torrschampo, schampo, balsam, osvosv..
Hur kommer det sig att du började köra motocross & hur har det gått för dig under tiden du kört?
Jadu.. Min familj har nästan alltid varit en motorintresserad familj då pappa körde speedway som ung. Mina syskon började när dom var små, eller typ 7-10 år på en liten 50cc här hemma på åkrarna. Efter ett tag började dom köra mer seriöst. Så man kan säga att jag är uppväxt med motocrossen. Jag har spenderat många dagar på crossbanor runt om i sverige från blöjtiden.. Minns även att jag provat några gånger, men aldrig riktigt fastnat för det.
Men en varm sommardag, sommaren 2010, tog min syster helt oplanerat med mig på en prova på dag för tjejer, på just motocross. Jag var inte alls så villig att börja köra eftersom jag hade min ponny. Men antar att jag hade tråkigt, eller att hon tjatade riktigt mycket Jag följde iaf med och fastnade direkt. Ville inte kliva av hojen, åkte varv på varv, runt på den lilla banan dom gjort upp. & så blev det. Januari 2011 sålde jag min ponny, han kom till Uppsala, till urgulliga och duktiga Jenny!! I slutet utav vintern köpte jag min alldeles egna, första cross. En 85cc Suzuki. Jag var såååå glad. Jag provade samma dag på min väg, det var svårt att svänga, krångligt, men fortfarande så himla roligt!!
Jag började köra lite smått hemma, och på grusplaner osv, för att lära mig koppla, växla osv. Men efter ett tag nöjdes jag inte alls med det längre. Jag ville ut på banan. Så blev det också. Jag körde endast 4ggr innan klubben skulle ha ett tjejläger för Fredrik Hedman. Självklart som den tävlingsmänniska man är, ville jag också vara med, vilket jag idag tackar för, för jag utvecklades verkligen mycket under dom två dagarna. Vi var ca 30 tjejer, alla körde motocross och vi hade väldigt kul. Två lärorika och roliga dagar. Jag fortsatte kämpa på med min på tok för lilla 85cc. Det gick faktiskt framåt. I mitten av sommaren, när jag, (host) ''började få upp farten'' (host), i alla fall för att vara nybörjare, började det krångla. Jag var verkligen för lång för den där lilla crossen. Försökte verkligen köra, men det gick inte. Så jag beslutade mig för att sälja den lilla skiten och köpa en större. Så blev det. I Juli, efter Uddevalla GP blev jag ägare till min nuvarande fina 125cc's Suzuki. PÄRLAN. Det blev plötsligt väldigt roligt att köra, och det började gå bra igen. Säsongen rullade på, jag tränade och tränade, mest för att bara ha kul & bli bättre. När säsongen började gå mot sitt slut blev det inte lika mycket köra. Banorna blev blöta, och det var så svårkört överallt. Men jag hade utvecklats mycket under säsongen och var nöjd. Kunde då ta ett välförtjänt break under vintern.
Det tog alldeles för lång tid. Men äntligen var iårs, 2012's motocrossäsong igång. Gud så jag hade taggat, peppat och längtat inför den. Säsongen började med några vinterkörningar i Avesta på syrrans dåvarande 250F. Gillade verkligen att köra fyrtakt, men har bestämt mig för att köra tvåtakt ett tag till, för mitt eget bästa. När säsongen började på riktigt, invigde vi den med ett träningsläger. Det blev väl inte som tänkt, och jag kraschade och fick en regäl blödning i armen och drog ut ledbandet i vänster axel. Inte så nice, och jag är fortfarande inte helt 100% i axeln idag, men äsch. Vad gör det om 100 år? Vilade någon vecka tills jag var back on track igen. Då var det hårdträning som gällde eftersom jag hade lovat mig själv att köra NNMX detta år. Så blev det också. Jag stod på startgrinden, i Årsunda på hemmabanan, i början av maj, på premiärtävlingen. Jag var helt ärligt inte ett dugg nervös, mer taggad. Jag hade ett mål, att komma i mål. Det gick bra, jag kom i mål i båda heaten. Jag fick mer smak för att tävla och körde i stort sett alla tävlingar i årets serie. Den 6:e oktober, min 15årsdag gick ''finalen'', sista tävlingen i årets NNMX serie. Jag hade ett mål, att komma i mål. Skulle jag göra det, skulle jag komma 5:a totalt i hela serien, och eftersom dom fem första tjejerna fick pris skulle det vara lite extra kul om jag gjorde det. Så blev det iaf, och 5:a totalt blev jag. Jag har även under detta år utvecklats otroligt mycket som förare, tack vare pappa som tränat mig en hel del. Jag hade varvat mig själv flera gånger om jag skulle kört mot mig själv.
Ja, man kan ju säga att jag utvecklats en hel del sen jag vinglade runt med min lilla 85cc på vägen utanför mitt hus. Man kan säga att detta var en omöjlig tankte för mig, den hästtokiga tjejen. Men jag antar att man inte kan styra framtiden, inte om man följer med dit hjärtat styr dig. & mitt hjärta har verkligen styrt mig rätt. Till motocrossen.
Nystädat i friggeboden.
Har idag städat min stuga, damsugit, bäddat nytt i sängen osv osv.. Kolla så mysigt det blev, hihi..
GIVE ME.
Den ångestgivande bunten.
Har fått hem massor utav information om olika gymnasieskolor i Gävleborg. Rätt kul, fast jag tror jag hamnar på Bessemer. Men man vet aldrig vart detta leder till. Denna hög med böcker ger verkligen mig ångest.. Vad sjutton ska jag välja liksom?
Don't you worry child.
Problem att reflektera, reflektera över ens tankar. Vad man vill, vad man ska & vad man tänker göra. Hur allting kommer bli och hur vägen dit kommer vara. Hur någonting ska se ut. Hur någonting ska verka. Hur någonting ska bli. Allting egentligen. Jag har svårt att reflektera över framtiden. Hur jag vill att den ska vara. Jag har svårt att bilda ett perspektiv på hur den kommer att se ut just för mig. Just nu har jag ingen aning, inte om någonting.
We got the world.
Från & med nu, EN HELT NY START.
hawkeye
Det är svårt. Svårt att sätta ord på vad som egentligen hände. Mellan oss går det att förklara, eftersom jag är medveten om vad som verkligen hände, vad som förändrades i mitt huvud och hur allting blev. Jag är medveten om hur bra du nu har det, och att du är lycklig tillsammans med Jenny. Men det gör ont. Det gör ont att tänka på hur mycket jag verkligen saknar dig. Hur mycket jag verkligen saknar att gosa in ansiktet i din tjocka underbart doftande man. Saknar att mysa med dig i stallet. Saknar att ta dig ut på promenader, att bara ut och gå med dig, prata om allting, bara för att du är så otroligt bra och förstående. Jag saknar att rida ut med dig. Jag saknar att åka på träningar med dig. Jag saknar att åka på tävlingar med dig. Jag saknar att utvecklas tillsammans. Jag saknar att få höra ''bra Ida'' utav tränaren. Jag saknar att gå ut från banan nöjd. Jag saknar att gå ut från banan missnöjd. Jag saknar allt med dig. Alla våra stunder, att bara stå och borsta dig i stallet. Alla stunder med dig, jag saknar dom. Jag minns det så väl, vårat avsked. Jag kommer ihåg precis hur det vad. Jag stod där med dig, i din nya box. Jag stod och småpratade med dig, kände hur tårarna rann ner för kinderna, önskade dig och Jenny all lycka till i framtiden. Berättade för dig hur underbar vår tid varit och hur mycket du betydde för mig. Jag kommer ihåg hur jag tackade dig för alla underbara år, för alla minnen, erfarenheter, framgångar, motgångar, tårar, blåmärken, skratt, leenden, vinster, placeringar, stora förluster, bus, och avramlingar. Jag kommer aldrig glömma dom gånger jag kom till dig, du gick mot mig, buffade lite på mig, och sedan kunde vi bara stå där och kura i evigheter. Jag saknar dig med än vad du tror. Jag kommer nog aldrig kunna tacka dig för allt fint du gav mig. Jag kommer aldrig heller glömma vilken underbart fin vän du var, och fortfarande är till mig. Du betyder och kommer alltid betyda en stor del för mig. Hawkeye, finaste du.
about my future.
Det här med framtiden alltså. Gymnasieval, jobb, planer, osvosv.. Jag tycker verkligen det är hur svårt som helst. Jag har haft sådana problem med detta. Jag har funderat, och haft en känsla utav ångest, endast för att jag verkligen inte vetat vad jag vill bli. Hur ska man plötsligt en dag bara komma på ''jag vill bli det, eller det'' Jag skulle aldrig kunna säga helt bestämt vad jag vill bli som stor. Jag vill vara lycklig, ha ett bra liv och få göra det jag vill och känner för att göra. Därför tycker jag det är viktigt att välja gymnasium med hjärtat. Visst, vill du bli en viss sak, ska du självklart gå den mest anpassande linjen för det yrket. Men om man som jag inte riktigt har något perspektiv på framtiden, tar det mer som det kommer, tycker jag det viktigaste är att välja med hjärtat. Välja något man verkligen känner för att gå. Jag är så trött på skolan, på allt plugg, alla prov, läxor och att inte ha någon fritid p.ga skolan. Jag väljer dock själv att plugga nu, för att slippa kämpa på slutspurten. Jag vill komma in på vilken linje jag än funderar på. Jag tycker det är så svårt att man om endast några månader ska göra ett val som kommer förändra mitt liv. Det jag väljer kan påverka vad jag senare i livet kommer jobba med, hur mitt liv kommer se ut. Jag har ingen aning, ingen aning om hur min framtid kommer se ut. Men jag är så peppad på att det ska bli bra, att jag kommer få tre toppenår på gymnasiet och att framtiden kommer bli ljus.
Två underbara.
Tänkte nu visa två underbara födelsedagspresenter jag fick när jag fyllde år..
Bare Minerals 9-piece set.
Ett 9-delars set från Bare Minerals, innehållande en primer, fyra puder med fyra olika nyanser, mineral veil, light, fairly light & ett slags solpuder.. Även tre borstar, och en CDskiva som visar hur man bäst använder produkterna. Helt underbart bra puder som verkligen ger ett silkesansikte, absolut värt sitt pris, och finns olika nyanser. Jag med rätt ljus hudfärg tog light, vilket passar helt perfekt!
Parfym by Rihanna.En helt gudomligt godluktande parfym från Rihanna. Passar helt ypperligt bra nu till höst/vintersäsongen.
Dreaming is believing.
Alla har en dröm. Det kan vara att gå ner/upp dom där kilorna. Att kunna springa en viss sträcka på en viss tid. Att klara ett prov. Att få det&det i slutbetyg. Att komma in på den gymnasielinjen. Att få det jobbet. Att träffa den personen. Att bestiga ett berg, osv osv.. När man var liten t.ex.. Jag minns själv hur det var, man drömde, ibland var jag mer inne i mina drömmar än i verkligheten. Jag drömde om allt möjligt. Jag skulle bli som Malin Baryard. Jag skulle bli sångare, programledare, kunna flyga, ja.. säg egentligen vad man INTE drömde om.. Men det jag försöker komma till är att drömma är viktigt. Drömma är att bygga upp en fantasibild på det verkliga livet. Drömma är att tro.
Jag har en dröm. En dröm att en dag lyckas. Att en dag kunna stå där, högst upp på prispallen, gratulera dom två personerna bredvid mig till deras placeringar, och tacka mig själv för allt slit, för att jag lyckades. Drömmar kan aldrig ta slut. Du kan inte stå där en dag och veta, jag har nått min dröm. Det kommer alltid komma nya chanser, möjligheter och tankar. Du kommer aldrig bli nöjd med vad du nyss nått. Det skulle aldrig funka om du bara stannade där föralltid.
Det viktigaste av allt är att tro på dig själv. Tror du inte på dig själv, kommer inte heller dina drömmar slå in. Att tro på dig själv, att du ska klara en viss sak, är det viktigaste i hela processen. Du skulle aldrig kunna nå ett mål utan att just tro på dig själv. Så sträck på dig, jobba riktigt hårt för din dröm, och en dag kommer du förmodligen stå där, när du nått ditt mål. Med en evighet kvar att leva, och massor av fler mål med ditt liv.
